Släktforskningen tog med mig på en hisnande resa i jakten efter mina anor. När jag väl hade lärt mig ladda hem program som var till min hjälp var det bara att sätta igång.
Visste inte så mycket innan var min pappas o mammas släkt kom ifrån men tack och lov hade jag mamma som jag kunde fråga. Hon var visserligen ganska motsträvig till en början "varför ska du rota i gammalt" men efter hand blev även hon lite intresserad.
Min bror o syster kom också ihåg en del en del eftersom dom är äldre än mig.

Detta har varit en otrolig resa både spännande
och rolig. När man sitter där och letar i kyrkböckerna så helt plötsligt hittar man en person som just jag är släkt med.
Det är många år bak i tiden som jag har hittat släkt.
Den känslan som infinner sig då är svår att sätta ord på men jag blir glad och ändå mer nyfiken. Tänk att sedan kunna följa några av dom. Hur dom levde med arbete, bostad och familj, ja mycket av deras historia. Det slog mig efter ett tag, att det var ju också min

söndag 21 november 2010

Lite om soldatens historia.




 Äldre indelningsverket
Redan under senare delen av 1280-talet utfärdades förordningen, som gav den som ställde en ryttare med full utrustning till landets försvars förfogande, skattebefrielse. Denna förordning var dock svårt att få allmogen att få följa eftersom kostnaderna ofta var högre än de skattelättnader som utdelades. Detta förde med sig att allt fler utländska män anställdes för att skydda landet mot fienden, legoknektarna var ett faktum.
I Krigsfolksordningen av 1619 stadgades att krigsmakten skall förses med inhemskt krigsfolk, genom att skriva ut var tionde man i landet. De blev då böndernas egna förtroendemän, sexmännen, som fick stort inflytande över utskrivningarna. Många av de som skrevs ut valde att leja bort sin tjänst.
Eftersom kronan även i fortsättningen var tvungen att få sin skatt. Och då jorden även var tvungen att brukas togs nästan aldrig jordägande bönder ut till krigstjänst. Detta medförde att den arme'n i början av 1630-talet fortfarande innehöll 90% utländska soldater och endast 10 % inhemska soldater.

Yngre indelningsverket.
Den 4 december 1682 godkändes förslaget om införande av "Det ständiga knekthållet" av riksdagen. Förslaget byggde på att kungen påtog sig ansvaret att med varje landskap förhandla fram frivilliga avtal om uppsättandet av krigsmakten. Varje landskap uppmanades att till kungens förfogande, fördela 1200 man på 8 kompanier om varder 150.

 För att rekrytera en soldat skulle det finnas minst två gårdar som tillsammans blev två mantal. Namnet på dessa gårdar var en "rote", vilket i detta sammanhang endast betecknar namnet på de gårdar som höll soldaten. För husarer var beteckningen ett "rusthåll" och för båtsmännen ett "båtsmanshåll".
När bönderna var satta att hålla en soldat antog en person för yrket, betalades en legosumma ut, värvningspeng. Soldaten skulle dessutom ha ett torp med en storlek av 4*8 meter. Till torpet skulle även finnas en bit mark och det skulle vara socknens bästa jord som avdelades till soldaten.Det visade sig ofta att den var upptagen, varför dessa torp ofta fick den sämsta jorden. Eftersom rotens bönder hade förpliktelser mot kronan och soldaten, var det många som valde soldattorpet framför drängstugan.
 Införandet av "Det ständiga knekthållet" tog tid för att det inte var någon tvingande lag, utan infördes genom förhandlingar mellan stadsmakten och allmogen i landskapen. De sista landskapet som införde indelningen av infanteriet var Västergötland 1685. Även om soldatlivet var hårt, var det under 1700-talet och ett bra stycke in på 1800-talet ganska lätt att värva nytt manskap när någon slutade. Det märktes att när beväringsarmen införs 1812 samt när emigrationen och inflyttningen till städerna börjar blir det svårare att värva folk till den indelta armen. Huvudsyftet med att ge soldaterna dessa speciella soldatnamn var att kompanichefen skulle kunna hålla isär sitt manskap. Det fick endast finnas en person i ett kompani med ett speciellt namn och det var inte ovanligt att ett namn följer torpet. Om soldaten hade skött sig väl kunde han benämnas "Gratialist" när han slutade.
Under senare delen av 1800-talet delades soldater som fick pension in i fyra klasser

1. De som skadades i tjänst och inte kunde försörja sig själv, 
kunde få 72 kr. om året.
2. De som skadades i tjänst men kunde till viss del försörja sig kunde få 48 kr. året.
3. Alla som tjänat mer än trettio år och skött sig väl,
 fick 24 kr. om året.
4. Alla de som tjänat i exakt trettio år och som fyllt 50 vid pensioneringen fick 15 kr. om året.

Beslut om indelningsverkets upphörande togs 1873. Det dröjde till 1887 innan rotarna enligt lag befriades från uppgiften att tillsätta ny soldat. Den 31 december 1901 var indelningsverkets saga all och Sveriges försvar övergick till att bestå av en värnpliktsarmén.


Fakta  från  Centrala Soldatregistret- Historik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar