Sjukdomsbenämningar som står i husförhörslängderna vid dödsfall.

Läser i längderna att någon person hade dött i " Häfta" och vad var det? Har nu hittat förklaringa till några "Vanliga sjukdomar i död o husf.längderna".

Andtäppa = Astma                    

Häfta = Förstoppning

Barnsjuka = Engelska sjukan

Koppor = Smittkoppor

Bleksot = Blodbrist

Lungsot = Tuberkulos

Bröstfeber eller Håll o Styng = Lunginflamation

Moderpassion = Nervösa symptom hos kvinnor 

Bukrev = Olika magåtkommor, magsår, blindtarm m.m 

Nervfeber = Tyfus

Bävelsrevet = Tarmvred m.m magåtkommer

Rödsot = Dysenteri

Fallandesot = Epilepsi benäms även som Brott

Slag = Hjärnblödning eller Hjärtslag 

Hetsig sjukdom = Feber

Strupsjuka = Difteri

Huvudsot = Hjärnhinneinflamation

Trånsjuka = Tuberkulos 

Vattusot = Vattensvullnad 

 Dessa uppgifter har jag tagit ur boken "Torp o Gårdar i Skogsbygden".

Torpare, bönder o tjänstehjon!

Torpare, Bönder och Tjänstehjon

Förklaringar till Olika benämningar

Tjänstehjon, var dräng och piga

Inhyseshjon, de var placerade hos den bonde som krävde Lägst betalt för att hysa Hjonet.

Rotehjon var fattiga och bönderna turades om att ge dem Husrum och Mat. Detta kallades för Rotegång.

Torpare var landbor som bebodde mindre gårdar, torp för vilka de avlade arrende i form av dagsverken åt markägaren.

Backstugor beboddes ofta av gamla, fattiga eller de som inte längre orkade arbeta.Dessa blev Backstugesittare. Stugan var en liten enkel boning belägen på annans mark.

Fattigstugor började byggas i slutet på 1700 talet av bönderna i en Socken. De skulle underhålla den och förse dom som bodde där med mat och ved. Ofta var det gamla, fattiga, föräldralösa barn och ensamstående mödrar som fick bo i dessa stugor.

Statare förekom ofta på större Gårdar där de anställdes för ett år i taget. Sista veckan i Oktober var det möjlighet för stataren att flytta och söka anställning på någon annan gård. Statarsystemet tog form i mitten av 1700.

Statarlönen var ca 100 kr och stat som var lön i form av mat, detta var mannens lön. Kvinnorna mjölkade korna på gården och fick för det ca 50 kr om året.

Familjen hade med denna anställning boende ofta i sk. statarlängor, mat och ca 150 kronor om året.

Statarmyten

  När statarna burit ner oken till sjön

de kastade oken i vattnet och log.

Så stod de på stranden med piska och töm,

med piskorna våldsamt på vattnet de slog.

De sade: Nu plågar vi själva ändå,

nu är vi den starkaste utav oss två!

Ni vågor, som går här som oxar för tross,

ser ni väl nu vem är starkast av oss?

Men så blev de trötta och gick utan ett ord,

och försvann som de kommit bland oxar och jord.

  

                              av Ivar Lo- Johansson

Lite om soldatens historia.

 Äldre indelningsverket

Redan under senare delen av 1280-talet utfärdades förordningen, som gav den som ställde en ryttare med full utrustning till landets försvars förfogande, skattebefrielse. Denna förordning var dock svårt att få allmogen att få följa eftersom kostnaderna ofta var högre än de skattelättnader som utdelades. Detta förde med sig att allt fler utländska män anställdes för att skydda landet mot fienden, legoknektarna var ett faktum.

I Krigsfolksordningen av 1619 stadgades att krigsmakten skall förses med inhemskt krigsfolk, genom att skriva ut var tionde man i landet. De blev då böndernas egna förtroendemän, sexmännen, som fick stort inflytande över utskrivningarna. Många av de som skrevs ut valde att leja bort sin tjänst.

Eftersom kronan även i fortsättningen var tvungen att få sin skatt. Och då jorden även var tvungen att brukas togs nästan aldrig jordägande bönder ut till krigstjänst. Detta medförde att den arme'n i början av 1630-talet fortfarande innehöll 90% utländska soldater och endast 10 % inhemska soldater.

Yngre indelningsverket.

Den 4 december 1682 godkändes förslaget om införande av "Det ständiga knekthållet" av riksdagen. Förslaget byggde på att kungen påtog sig ansvaret att med varje landskap förhandla fram frivilliga avtal om uppsättandet av krigsmakten. Varje landskap uppmanades att till kungens förfogande, fördela 1200 man på 8 kompanier om varder 150.

 För att rekrytera en soldat skulle det finnas minst två gårdar som tillsammans blev två mantal. Namnet på dessa gårdar var en "rote", vilket i detta sammanhang endast betecknar namnet på de gårdar som höll soldaten. För husarer var beteckningen ett "rusthåll" och för båtsmännen ett "båtsmanshåll".

När bönderna var satta att hålla en soldat antog en person för yrket, betalades en legosumma ut, värvningspeng. Soldaten skulle dessutom ha ett torp med en storlek av 4*8 meter. Till torpet skulle även finnas en bit mark och det skulle vara socknens bästa jord som avdelades till soldaten.Det visade sig ofta att den var upptagen, varför dessa torp ofta fick den sämsta jorden. Eftersom rotens bönder hade förpliktelser mot kronan och soldaten, var det många som valde soldattorpet framför drängstugan.

 Införandet av "Det ständiga knekthållet" tog tid för att det inte var någon tvingande lag, utan infördes genom förhandlingar mellan stadsmakten och allmogen i landskapen. De sista landskapet som införde indelningen av infanteriet var Västergötland 1685. Även om soldatlivet var hårt, var det under 1700-talet och ett bra stycke in på 1800-talet ganska lätt att värva nytt manskap när någon slutade. Det märktes att när beväringsarmen införs 1812 samt när emigrationen och inflyttningen till städerna börjar blir det svårare att värva folk till den indelta armen. Huvudsyftet med att ge soldaterna dessa speciella soldatnamn var att kompanichefen skulle kunna hålla isär sitt manskap. Det fick endast finnas en person i ett kompani med ett speciellt namn och det var inte ovanligt att ett namn följer torpet. Om soldaten hade skött sig väl kunde han benämnas "Gratialist" när han slutade.

Under senare delen av 1800-talet delades soldater som fick pension in i fyra klasser

1. De som skadades i tjänst och inte kunde försörja sig själv, 
kunde få 72 kr. om året.

2. De som skadades i tjänst men kunde till viss del försörja sig kunde få 48 kr. året.

3. Alla som tjänat mer än trettio år och skött sig väl,
 fick 24 kr. om året.

4. Alla de som tjänat i exakt trettio år och som fyllt 50 vid pensioneringen fick 15 kr. om året.

Beslut om indelningsverkets upphörande togs 1873. Det dröjde till 1887 innan rotarna enligt lag befriades från uppgiften att tillsätta ny soldat. Den 31 december 1901 var indelningsverkets saga all och Sveriges försvar övergick till att bestå av en värnpliktsarmén.

Fakta  från  Centrala Soldatregistret- Historik.

Farmors pappa, Johannes anor

Detta är taget på Johannes i Vänersborg, Gröne gången.

De namn som är understrukna har anor efter Ingevaldssläkten.

Johannes mor och far

Fredrik Eriksson 1816 Ånimskog

Maja Maria Halfvardsdotter 1824 Dalskog

De bodde i Ånimskog och flyttade till Holm, Mellerud södra Östanå. Där bodde de i en backstuga men de var även torpare. Johannes syskon var Lovisa 1850, Emanuel 1862 och Anna Sofia 1866. Maja dog 1872 och Fredrik bodde kvar men nu som fattighjon, han dog 1905.

Lovisa var gift med Lars Johan Olsson f. 1851 i Grinstad Dom bodde i Bråna, Järn

Emanuel bodde kvar i södra Östanå och gifte sig med Anna Lisa Johannesdotter f. 1871 i Erikstad. Dom fick 6 barn som då var kusiner till min farmor. Mathilda f.1898 utvandrade till Norge, Karin Elisabeth f.1902 flyttade till Göteborg 1928, Henning Wilhelm f. 1904, Ragnar Mauritz f. 1907, Anna Linnea f. 1910 och Elsa Kristina f. 1910, dom flyttade alla till Göteborg. Emanuel dog 1926 och Anna Lisa flyttade till Göteborg 1929.

Fredriks föräldrar var

Erik Andersson 1792 Dalskog

Maria Abrehamnsdotter 1788 Ånimskog

De bodde i Ånimskog, Nordskogen när jag hittade dom. Flyttade 1817 till Bodane östra o 1818 till Tollesbyn, där de bodde fram till 1838.

Erik var skeppare och hade omkommit redan 1822 i Göteborg. Maria flyttade 1838 till Mellerud och hade med sig döttrarna Kajsa och Augusta. Maria arbetade som piga på Nordkärr men flyttade tillbaka till Ånimskog 1841. Hon kanske led av hemlängtan. Hon var piga på HästegårdenTegelbruket, Hämmingebol och sedan till Årbol. Hon var 1866 utfattig o fattighjon. Maria blev 93 år dog 1881.

Fredriks syskon var Anna Lisa 1811, Maria Stina 1814, Augusta 1817, Emanuel 1820 och Kajsa Erika 1822.

Maja Marias mor o far var

Halfvard Olofsson 1792 Dalskog

Maja Stina Ersdotter 1793 Holm

Gifte sig 1819 i Dalskog

Halfard var sockenskräddare i Dalskog. De bodde 1820 på torpet Myran i Tegen, Dalskog. Det var en backstuga och dom hade blivit utfattiga. Syskon till Maja var Stina 1820, Olle 1821, Elin 1826, Erik1830, Johannes 1832 och Jonas 1835. Erik var 1866 hos skräddare Olof Jönsson för att kanske lära. Han blev också skräddare. Även Jonas blev skräddare och bodde i Trollungebyn, Dalskog. Maja dog 1863 och Halfvard 1869.

Maria Abrehamnsdotters föräldrar var

Abreham Abrehamsson 1752

Britta Persdotter 1754

De bodde i Ånimskog på torpet Tomten, de var torpare. Syskon som jag hittat Pehr 1779 men han blev bara 1 år o Kerstin 1782.

Erik Anderssons föräldrar var

Anders Bryngelsson 1755

Märta Persdotter 1754

De bodde i Ånimskog, Torp och var 1792 utfattiga. Anders dog 1822.

Britta Pehrsdotters mor o far var

Pehr Bryngelsson 1730

Malin Asmundsdotter 1712

De bodde i Ånimskog, Laxarby o Solvik.

Halfvard 1792 hans mor o far

Olof Torkelsson f. 1749 död 1802

Märta Eriksdotter 1753 

De bodde i Skållerud, Anolfsbyn. Märta dog 1792 samma år som Halfvard blev född.

Olof o barnen flyttade till Gunnarsnäs, Sandviken. Där gifte han om sig med Maria Bryngelsdotter f. 1754 och fick en son Bryngel 1795. 

Övriga barn Maria 1784 och Erik 1787.

Olof Torkelsson var först ägare i Anolfsbyn sedan i Sandviken, Gunnarsnäs

där han ägde 1/12 mtl. Vid bouppteckningen 1792 förband

sig Olof om han fick behålla boet orubbat, att

"barnen vårda och sköta med alla erfoderliga behover,

efter lägenhetsstånd som han för Gud och människor

vill ansvara, till dess de själva kunna nära sig".

Följande testamente finnes införd i domboken i Nordals härad 1794.
"Emellan mig och min kära hustru Maria Bryngelsdotter
är vår sista vilja och testamente, att jag Olof Torkelsson
med goda ja och samtycke, upplåter och beviljar, att om Herren
täckes kalla mig före utur världen, så är min villja,
att hon skall hava de penningar tillgodo som hon har inlagt uti
jorden i Sandviken, nämligen 66 rdr. 32 sk. eller 400 daler smt.,
vilket vi uti gott och sunt förnuft bevilljas och underskrivit.
Sandviken den 27 januari 1794
Olof Torkelsson och Maria Bryngelsdotter".

Vid Olofs död 1802 fanns korna Gölma och Spåttri i

ladugården samt 1 får med lamm och en gris.

Olof f. 1749 mor o far var

Torkel Halvardsson 1702o Elin Olofsdotter 1717  dog 1772

De bodde i Skållerud Anolfsbyn. De övriga barnen var Britta 173?, Kerstin 1739, Bryngel 1742 dog ung, Maria 1743 dog ung, Olof 1746 dog ung, Olof, Halvard 1750, Britta 1751, Märta 1753, Johan 1754 dog ung och Bryngel 1756 dog ung.

Britta 173? var gift med kyrkvärden Elias Arnesson 1718
Familjen bodde i Tegen Dalskog.

Kerstin Torkelsdotter 1739 gift med Bryngel Dahlund 1738

Familjen bodde i Anolfsbyn och fick barnen,
Göran 1764, Anders 1769, Halvard 1775, Maria 1776 och Elin 1781.

Elin f. 1717 hennes föräldrar var

Olof Gunnarsson 16?? och Börta Bryngelsdotter 16??

Familjen bodde först i södra Halängen, Dalskog. 
Flyttade sedan till Södra Upperud, 

Skållerud, som arrendator. Vid bouppteckningen 1745 efter Olofs död ägde 
han 1 grått sto, 2 kor, 2 kvigor, 2 strutsar, 5 får och 2 unggaltar.

"Enkans morgongåfva af mansens behållna lått eftergafs, efter lämnas obytt". 

Börta hade "för sin arfvejord i Halängen bekommit 12 dlr. samt hvilka i 

samfält boo blifvit consumerade".

Som undertecknade av bouppteckningen står 
"Börta Bryngelsdotter,en bedröfvad Enka".

Den 30/1 1710 kunde Olof berätta inför tingsrätten att "odjuren varit framme

uti Skålleruds sochn och därsammastädes på åtskilliga 
ställen gjort stor skada, på Alla Helgons dag 1709".  

Den 21/9 1714 hade "Olof sigh ej infunnit med skiuts uthi 

gästgivaregården Mällerudh widh Tössbo companiets bortmarcerande åt Skåhne",

och blev för sådan "mootwillihet och olydn sakfällte att plikta 3 marker smt".

Maja Stinas 1793 mor o far

Erik Jonsson 1770

Märta Jakobsdotter 1769

De bodde i Mellerud, Järn på Lossbyn som dom ägde. Maja Stinas syskon var Britta f. 1794 dog ung, Jonas f. 1795, var torpare på Långkasen under Årbol. Dalskog d. 1831, Anders f. 1798 bodde i Berg Gestad 1850, var gift o hade barn och Johannes f. 1802 avled ung.  När Erik dog 1803 flyttade Märta till Dalskog. Hon gifte där om sig med kyrkvärd Jacob Eriksson i Tegen, Dalskog.

Märta 1769, mor o far var

Jakob Andersson 1735el38-1813

Siri Sigrid Eriksdotter 1740 el 1747-1787

De bodde i Järn, Låtsbyn. Dom hade förutom Märta, Ingrid f. 1771, Erik f. 1775, Chatharina f. 1779 och Maria f. 1782.När Siri dog flyttade Jakob in till Mellerud, Gerdserud där han gifte om sig.

Ingrid var gift med Lars Ekebom f. 1770 i Kläppnäs, han dog 1831 av "Ålderdomssvaghet".

Siri Eriksdotters föräldrar var
Erik Gunnarsson 1718-1754
Ingeborg Andersdotter 1719

Bodde i Låtsbyn, Järn där Erik Gunnarsson var "fullkommeligen
ägare av en full fjärding genom arv och köp".

Jakob 1735 hans mor o far var

Anders Andersson 1694

Ingrid Johansdotter 1698

De bodde i Högsäter Färgelanda socken på Fjällsäter.